॥ ॐ श्रीसाम्बशिवाय नमः ॥ ॥ ॐ श्रीगणेशाय नमः ॥
श्रीशिवमहापुराण
रुद्रसंहिता — पार्वतीखण्डअथ नवमोऽध्यायः
Menā, grieved by Nārada's prophecy, begs Himālaya to marry Pārvatī to some ordinary handsome bridegroom, but Himālaya insists the sage's word cannot be false and urges austerity instead. Pārvatī herself, sensing her mother's distress, recounts a dream of serving an ascetic who is in fact Śiva; Himālaya then recounts his own matching dream in full — the debate, Śiva's initial refusal, and Pārvatī's steadfast service. Brahmā closes with a brief synopsis of what is to come: Śiva's grief for Satī, his wandering, his unmoved endurance of Kāma's arrow, and, in due time, his marriage to Kālī. मेना और हिमालयका वार्तालाप, पार्वती तथा हिमालयद्वारा देखे गये स्वप्नोंका वर्णन, और शिवचरित्रका संक्षिप्त विवरण
१ विधे तात त्वया शैववर प्राज्ञाद्भुता कथा। वर्णिता करुणां कृत्वा प्रीतिर्मे वर्धिताधिका॥
vidhe tāta tvayā śaivavara prājñādbhutā kathā | varṇitā karuṇāṃ kṛtvā prītirme vardhitādhikā ||
हे विधे! हे तात! हे शैववर! हे प्राज्ञ! आपने करुणा करके यह अद्भुत कथा कही, उससे मेरी प्रीति और भी बढ़ गयी है।
O Vidhi, dear one, O best of Śiva's devotees, O wise one, out of compassion you have told this wondrous tale; by it my love has grown all the greater.
विधे तात त्वया शैववर (vidhe tāta tvayā śaivavara) — O Vidhi, dear one, O best of Śiva's devoteesप्राज्ञाद्भुता कथा (prājñādbhutā kathā) — O wise one, [this] wondrous taleवर्णिता करुणां कृत्वा (varṇitā karuṇāṃ kṛtvā) — was told, out of compassionप्रीतिर्मे वर्धिताधिका (prītirme vardhitādhikā) — my love has grown all the greater
२ विधे गते स्वकं धाम मयि वै दिव्यदर्शने। ततः किमभवत्तात कृपया तद्वदाधुना॥
vidhe gate svakaṃ dhāma mayi vai divyadarśane | tataḥ kimabhavattāta kṛpayā tadvadādhunā ||
हे विधे! जब दिव्यदृष्टिवाला मैं अपने स्थानको चला गया, तब हे तात! क्या हुआ? अब कृपाकर वह मुझे बतलाइये।
O Vidhi, when I, of divine sight, had gone to my own abode, what happened then, dear one? Now, by your grace, tell it.
विधे गते स्वकं धाम (vidhe gate svakaṃ dhāma) — O Vidhi, when [I] had gone to my own abodeमयि वै दिव्यदर्शने (mayi vai divyadarśane) — I, indeed, of divine sightततः किमभवत्तात (tataḥ kimabhavattāta) — what happened then, dear oneकृपया तद्वदाधुना (kṛpayā tadvadādhunā) — by your grace, tell it now
३ गते त्वयि मुने स्वर्गे कियत्काले गते सति। मेना प्राप्यैकदा शैलनिकटं प्रणनाम सा॥
gate tvayi mune svarge kiyatkāle gate sati | menā prāpyaikadā śailanikaṭaṃ praṇanāma sā ||
हे मुने! आपके स्वर्ग चले जानेपर, कुछ समय बीत जानेपर, मेना एक बार हिमालयके पास आकर उन्हें प्रणाम किया।
O sage, when you had gone to heaven, and some time had passed, Menā once came near the mountain and bowed to him.
गते त्वयि मुने स्वर्गे (gate tvayi mune svarge) — O sage, when you had gone to heavenकियत्काले गते सति (kiyatkāle gate sati) — and some time had passedमेना प्राप्यैकदा शैलनिकटं (menā prāpyaikadā śailanikaṭaṃ) — Menā, having once come near the mountainप्रणनाम सा (praṇanāma sā) — bowed to him
४ स्थित्वा सविनयं प्राह स्वनाथं गिरिकामिनी। तत्र शैलाधिनाथं सा प्राणप्रियसुता सती॥
sthitvā savinayaṃ prāha svanāthaṃ girikāminī | tatra śailādhināthaṃ sā prāṇapriyasutā satī ||
वहाँ खड़ी होकर, प्राणोंसे भी प्रिय पुत्रीवाली वह साध्वी गिरिकामिनी, अपने पति उस पर्वताधिनाथसे विनयपूर्वक कहने लगीं।
Standing there, the mountain's beloved wife, that virtuous woman whose daughter was dearer than life, humbly addressed the lord of the mountain, her own husband.
स्थित्वा सविनयं प्राह (sthitvā savinayaṃ prāha) — standing there, she humbly addressedस्वनाथं गिरिकामिनी (svanāthaṃ girikāminī) — her own husband, the mountain's beloved wifeतत्र शैलाधिनाथं सा (tatra śailādhināthaṃ sā) — there, the lord of the mountain, sheप्राणप्रियसुता सती (prāṇapriyasutā satī) — the virtuous woman whose daughter was dearer than life
५ मुनिवाक्यं न बुद्धं मे सम्यङ् नारीस्वभावतः। विवाहं कुरु कन्यायाः सुन्दरेण वरेण ह॥
munivākyaṃ na buddhaṃ me samyaṅ nārīsvabhāvataḥ | vivāhaṃ kuru kanyāyāḥ sundareṇa vareṇa ha ||
स्त्री-स्वभावके कारण मुनिकी बातको मैंने भली प्रकार नहीं समझा है; आप कन्याका विवाह किसी सुन्दर वरके साथ कर दीजिये।
The sage's word I have not rightly understood, being of woman's nature; make the marriage of our daughter with a handsome bridegroom.
मुनिवाक्यं न बुद्धं मे (munivākyaṃ na buddhaṃ me) — the sage's word I have not understoodसम्यङ् नारीस्वभावतः (samyaṅ nārīsvabhāvataḥ) — rightly, being of woman's natureविवाहं कुरु कन्यायाः (vivāhaṃ kuru kanyāyāḥ) — make the marriage of our daughterसुन्दरेण वरेण ह (sundareṇa vareṇa ha) — with a handsome bridegroom
६ सर्वथा हि भवेत्तत्रोद्वाहोऽपूर्वसुखावहः। वरश्च गिरिजायास्तु सुलक्षणकुलोद्भवः॥
sarvathā hi bhavettatrodvāho'pūrvasukhāvahaḥ | varaśca girijāyāstu sulakṣaṇakulodbhavaḥ ||
वह विवाह सब प्रकारसे अपूर्व सुख देनेवाला होना चाहिये; और गिरिजाका वर भी शुभ लक्षणोंसे युक्त तथा कुलीन होना चाहिये।
In every way, that marriage should bring unprecedented happiness; and let Girijā's bridegroom be one of good signs and noble birth.
सर्वथा हि भवेत्तत्र (sarvathā hi bhavettatra) — in every way, there should beउद्वाहोऽपूर्वसुखावहः (udvāho'pūrvasukhāvahaḥ) — a marriage bringing unprecedented happinessवरश्च गिरिजायास्तु (varaśca girijāyāstu) — and let Girijā's bridegroomसुलक्षणकुलोद्भवः (sulakṣaṇakulodbhavaḥ) — be one of good signs and noble birth
७ प्राणप्रिया सुता मे हि सुखिता स्याद्यथा प्रिया। सद्वरं प्राप्य सुप्रीता तथा कुरु नमोऽस्तु ते॥
prāṇapriyā sutā me hi sukhitā syādyathā priyā | sadvaraṃ prāpya suprītā tathā kuru namo'stu te ||
मेरी पुत्री मुझे प्राणोंसे भी अधिक प्रिय है; वह प्रिया उत्तम वर पाकर जिस प्रकार सुखी और प्रसन्न हो, वैसा ही कीजिये — आपको मेरा नमस्कार है।
My daughter is dearer to me than life; so act that she, my beloved, having obtained a good bridegroom, may be happy and well pleased — homage to you.
प्राणप्रिया सुता मे हि (prāṇapriyā sutā me hi) — my daughter is dearer to me than lifeसुखिता स्याद्यथा प्रिया (sukhitā syādyathā priyā) — so that she, my beloved, may be happyसद्वरं प्राप्य सुप्रीता (sadvaraṃ prāpya suprītā) — having obtained a good bridegroom, well pleasedतथा कुरु नमोऽस्तु ते (tathā kuru namo'stu te) — act accordingly — homage to you
८ इत्युक्त्वाश्रुमुखी मेना पत्यङ्घ्र्योः पतिता तदा। तामुत्थाप्य गिरिः प्राह यथावत्प्राज्ञसत्तमः॥
ityuktvāśrumukhī menā patyaṅghryoḥ patitā tadā | tāmutthāpya giriḥ prāha yathāvatprājñasattamaḥ ||
ऐसा कहकर अश्रुयुक्त मुखवाली मेना उस समय पतिके चरणोंमें गिर पड़ीं; तब बुद्धिमानोंमें श्रेष्ठ हिमवान् उन्हें उठाकर यथोचित बात कहने लगे।
Having said this, Menā, her face wet with tears, fell then at her husband's feet; raising her up, the mountain, foremost of the wise, spoke fittingly.
इत्युक्त्वाश्रुमुखी मेना (ityuktvāśrumukhī menā) — having said this, Menā, her face wet with tearsपत्यङ्घ्र्योः पतिता तदा (patyaṅghryoḥ patitā tadā) — fell then at her husband's feetतामुत्थाप्य गिरिः प्राह (tāmutthāpya giriḥ prāha) — raising her up, the mountain spokeयथावत्प्राज्ञसत्तमः (yathāvatprājñasattamaḥ) — fittingly, foremost of the wise
९ शृणु त्वं मेनके देवि यथार्थं वच्मि तत्त्वतः। भ्रमं त्यज मुनेर्वाक्यं वितथं न कदाचन॥
śṛṇu tvaṃ menake devi yathārthaṃ vacmi tattvataḥ | bhramaṃ tyaja munervākyaṃ vitathaṃ na kadācana ||
हे मेनके! हे देवि! सुनिये, मैं यथार्थ और तत्त्वकी बात कहता हूँ; आप भ्रम त्याग दीजिये, मुनिकी बात कभी मिथ्या नहीं होती।
Hear me, O Menakā, O goddess; I speak truly, according to the real matter; give up your delusion — the sage's word is never false.
शृणु त्वं मेनके देवि (śṛṇu tvaṃ menake devi) — hear me, O Menakā, O goddessयथार्थं वच्मि तत्त्वतः (yathārthaṃ vacmi tattvataḥ) — I speak truly, according to the real matterभ्रमं त्यज मुनेर्वाक्यं (bhramaṃ tyaja munervākyaṃ) — give up your delusion; the sage's wordवितथं न कदाचन (vitathaṃ na kadācana) — is never false
१० यदि स्नेहः सुतायास्ते सुतां शिक्षय सादरम्। तपः कुर्याच्छंकरस्य सा भक्त्या स्थिरचेतसा॥
yadi snehaḥ sutāyāste sutāṃ śikṣaya sādaram | tapaḥ kuryācchaṃkarasya sā bhaktyā sthiracetasā ||
यदि आपको अपनी पुत्रीसे स्नेह है, तो आप उसे आदरपूर्वक यह शिक्षा दीजिये कि वह भक्तिपूर्वक स्थिरचित्त होकर शंकरके लिये तपस्या करे।
If you have affection for your daughter, instruct her respectfully, that she may, with devotion and a steady mind, perform austerity for Śaṅkara.
यदि स्नेहः सुतायास्ते (yadi snehaḥ sutāyāste) — if you have affection for your daughterसुतां शिक्षय सादरम् (sutāṃ śikṣaya sādaram) — instruct her respectfullyतपः कुर्याच्छंकरस्य (tapaḥ kuryācchaṃkarasya) — that she may perform austerity for Śaṅkaraसा भक्त्या स्थिरचेतसा (sā bhaktyā sthiracetasā) — with devotion and a steady mind
११ चेत्प्रसन्नः शिवः काल्याः पाणिं गृह्णाति मेनके। सर्वं भूयाच्छुभं नश्येन्नारदोक्तममङ्गलम्॥
cetprasannaḥ śivaḥ kālyāḥ pāṇiṃ gṛhṇāti menake | sarvaṃ bhūyācchubhaṃ naśyennāradoktamamaṅgalam ||
हे मेनके! यदि शिव प्रसन्न होकर कालीका पाणिग्रहण कर लेते हैं, तो सब कुछ शुभ ही होगा और नारदजीके द्वारा बताया गया अमंगल नष्ट हो जायगा।
If Śiva, pleased, takes Kālī's hand, O Menakā, all will be auspicious, and the ill omen spoken by Nārada will perish.
चेत्प्रसन्नः शिवः काल्याः (cetprasannaḥ śivaḥ kālyāḥ) — if Śiva, pleased, of Kālīपाणिं गृह्णाति मेनके (pāṇiṃ gṛhṇāti menake) — takes the hand, O Menakāसर्वं भूयाच्छुभं (sarvaṃ bhūyācchubhaṃ) — all will be auspiciousनश्येन्नारदोक्तममङ्गलम् (naśyennāradoktamamaṅgalam) — and the ill omen spoken by Nārada will perish
१२ अमङ्गलानि सर्वाणि मङ्गलानि सदा शिवे। तस्मात्सुतां शिवप्राप्त्यै तपसे शिक्षय द्रुतम्॥
amaṅgalāni sarvāṇi maṅgalāni sadā śive | tasmātsutāṃ śivaprāptyai tapase śikṣaya drutam ||
शिवके समीप सारे अमंगल भी सदा मंगलरूप हो जाते हैं; इसलिये आप पुत्रीको शिवकी प्राप्तिके लिये शीघ्र तपस्याकी शिक्षा दीजिये।
Near Śiva, all inauspicious things ever become auspicious; therefore quickly instruct your daughter in austerity, for the attaining of Śiva.
अमङ्गलानि सर्वाणि (amaṅgalāni sarvāṇi) — all inauspicious thingsमङ्गलानि सदा शिवे (maṅgalāni sadā śive) — become auspicious ever, near Śivaतस्मात्सुतां शिवप्राप्त्यै (tasmātsutāṃ śivaprāptyai) — therefore your daughter, for attaining Śivaतपसे शिक्षय द्रुतम् (tapase śikṣaya drutam) — instruct in austerity, quickly
१३ इत्याकर्ण्य गिरेर्वाक्यं मेना प्रीततराभवत्। सुतोपकंठमगमदुपदेष्टुं तपोरुचिम्॥
ityākarṇya girervākyaṃ menā prītatarābhavat | sutopakaṃṭhamagamadupadeṣṭuṃ taporucim ||
पर्वतकी इस बातको सुनकर मेना अत्यन्त प्रसन्न हुईं और तपस्यामें रुचि उत्पन्न करानेके लिये पुत्रीके पास गयीं।
Hearing this word of the mountain, Menā became greatly pleased, and went to her daughter's side to instruct her in a taste for austerity.
इत्याकर्ण्य गिरेर्वाक्यं (ityākarṇya girervākyaṃ) — hearing this word of the mountainमेना प्रीततराभवत् (menā prītatarābhavat) — Menā became greatly pleasedसुतोपकंठमगमत् (sutopakaṃṭhamagamat) — went to her daughter's sideउपदेष्टुं तपोरुचिम् (upadeṣṭuṃ taporucim) — to instruct her in a taste for austerity
१४ सुताङ्गं सुकुमारं हि दृष्ट्वातीवाथ मेनका। विव्यथे नेत्रयुग्मे चाश्रुपूर्णेऽभवतां द्रुतम्॥
sutāṅgaṃ sukumāraṃ hi dṛṣṭvātīvātha menakā | vivyathe netrayugme cāśrupūrṇe'bhavatāṃ drutam ||
किंतु पुत्रीके अत्यन्त सुकुमार अंगोंको देखकर मेनाको बड़ी व्यथा हुई और उनके दोनों नेत्र शीघ्र ही आँसुओंसे भर गये।
But seeing her daughter's very delicate limbs, Menakā was exceedingly distressed, and her two eyes at once filled with tears.
सुताङ्गं सुकुमारं हि (sutāṅgaṃ sukumāraṃ hi) — her daughter's very delicate limbsदृष्ट्वातीवाथ मेनका (dṛṣṭvātīvātha menakā) — seeing, Menakā was exceedingly [distressed]विव्यथे नेत्रयुग्मे च (vivyathe netrayugme ca) — was distressed, and her two eyesअश्रुपूर्णेऽभवतां द्रुतम् (aśrupūrṇe'bhavatāṃ drutam) — at once became filled with tears
१५ सुतां समुपदेष्टुं तन्न शशाक गिरिप्रिया। बुबुधे पार्वती तद्वै जननीङ्गितमाशु सा॥
sutāṃ samupadeṣṭuṃ tanna śaśāka giripriyā | bubudhe pārvatī tadvai jananīṅgitamāśu sā ||
उस गिरिप्रिया मेना पुत्रीको उपदेश देनेमें समर्थ नहीं हुईं; किंतु पार्वती अपनी माताके उस भावको शीघ्र ही समझ गयीं।
The mountain's beloved could not bring herself to instruct her daughter; but Pārvatī quickly understood her mother's intent.
सुतां समुपदेष्टुं तत् (sutāṃ samupadeṣṭuṃ tat) — to instruct her daughter, thatन शशाक गिरिप्रिया (na śaśāka giripriyā) — the mountain's beloved could notबुबुधे पार्वती तद्वै (bubudhe pārvatī tadvai) — Pārvatī understood that, indeedजननीङ्गितमाशु सा (jananīṅgitamāśu sā) — her mother's intent, quickly
१६ अथ सा कालिका देवी सर्वज्ञा परमेश्वरी। उवाच जननीं सद्यः समाश्वास्य पुनः पुनः॥
atha sā kālikā devī sarvajñā parameśvarī | uvāca jananīṃ sadyaḥ samāśvāsya punaḥ punaḥ ||
तब वे सर्वज्ञा परमेश्वरी कालिका देवी अपनी माताको बार-बार सांत्वना देकर तुरन्त कहने लगीं।
Then that goddess Kālikā, the all-knowing supreme sovereign, at once, having comforted her mother again and again, spoke.
अथ सा कालिका देवी (atha sā kālikā devī) — then that goddess Kālikāसर्वज्ञा परमेश्वरी (sarvajñā parameśvarī) — the all-knowing supreme sovereignउवाच जननीं सद्यः (uvāca jananīṃ sadyaḥ) — spoke to her mother at onceसमाश्वास्य पुनः पुनः (samāśvāsya punaḥ punaḥ) — having comforted her again and again
१७ मातः श्रृणु महाप्राज्ञेऽद्यतनेऽजमुहूर्तके। रात्रौ दृष्टो मया स्वप्नस्तं वदामि कृपां कुरु॥
mātaḥ śrṛṇu mahāprājñe'dyatane'jamuhūrtake | rātrau dṛṣṭo mayā svapnastaṃ vadāmi kṛpāṃ kuru ||
हे माता! हे महाप्राज्ञे! सुनिये, आजकी रात्रिके ब्राह्ममुहूर्तमें मैंने एक स्वप्न देखा है; उसे बताती हूँ, आप कृपा करें।
O mother, O most wise one, hear: in today's Brahmā-hour, in the night, I saw a dream; I shall tell it — have compassion.
मातः श्रृणु महाप्राज्ञे (mātaḥ śrṛṇu mahāprājñe) — O mother, O most wise one, hearअद्यतनेऽजमुहूर्तके (adyatane'jamuhūrtake) — in today's Brahmā-hourरात्रौ दृष्टो मया स्वप्नः (rātrau dṛṣṭo mayā svapnaḥ) — in the night I saw a dreamतं वदामि कृपां कुरु (taṃ vadāmi kṛpāṃ kuru) — I shall tell it — have compassion
१८ विप्रश्चैव तपस्वी मां सदयः प्रीतिपूर्वकम्। उपादिदेश सुतपः कर्तुं मातः शिवस्य वै॥
vipraścaiva tapasvī māṃ sadayaḥ prītipūrvakam | upādideśa sutapaḥ kartuṃ mātaḥ śivasya vai ||
एक तपस्वी ब्राह्मणने दयालु होकर प्रेमपूर्वक मुझे, हे माता! शिवके लिये उत्तम तपस्या करनेका उपदेश दिया।
A brāhmaṇa, an ascetic, compassionate, lovingly instructed me, O mother, to perform excellent austerity for Śiva indeed.
विप्रश्चैव तपस्वी (vipraścaiva tapasvī) — a brāhmaṇa, an asceticमां सदयः प्रीतिपूर्वकम् (māṃ sadayaḥ prītipūrvakam) — me, compassionate, lovinglyउपादिदेश सुतपः कर्तुं (upādideśa sutapaḥ kartuṃ) — instructed me to perform excellent austerityमातः शिवस्य वै (mātaḥ śivasya vai) — O mother, for Śiva indeed
१९ तच्छ्रुत्वा मेनका शीघ्रं पतिमाहूय तत्र च। तत्स्वप्नं कथयामास सुतादृष्टमशेषतः॥
tacchrutvā menakā śīghraṃ patimāhūya tatra ca | tatsvapnaṃ kathayāmāsa sutādṛṣṭamaśeṣataḥ ||
यह सुनकर मेनाने तुरन्त वहाँ अपने पतिको बुलाकर पुत्रीके देखे हुए स्वप्नको पूर्णरूपसे बताया।
Hearing this, Menakā quickly summoned her husband there, and told him fully of the dream her daughter had seen.
तच्छ्रुत्वा मेनका शीघ्रं (tacchrutvā menakā śīghraṃ) — hearing this, Menakā quicklyपतिमाहूय तत्र च (patimāhūya tatra ca) — summoned her husband thereतत्स्वप्नं कथयामास (tatsvapnaṃ kathayāmāsa) — told that dreamसुतादृष्टमशेषतः (sutādṛṣṭamaśeṣataḥ) — which her daughter had seen, fully
२० सुतास्वप्नमथाकर्ण्य मेनकातो गिरीश्वरः। उवाच परमप्रीतः प्रियां सम्बोधयन्गिरा॥
sutāsvapnamathākarṇya menakāto girīśvaraḥ | uvāca paramaprītaḥ priyāṃ sambodhayangirā ||
तब मेनाके मुखसे पुत्रीका स्वप्न सुनकर गिरिराज बड़े प्रसन्न हुए और वाणीसे अपनी प्रियाको सम्बोधित करते हुए कहने लगे।
Then, hearing his daughter's dream from Menakā, the lord of the mountain, greatly pleased, spoke, addressing his beloved with these words.
सुतास्वप्नमथाकर्ण्य (sutāsvapnamathākarṇya) — then, hearing his daughter's dreamमेनकातो गिरीश्वरः (menakāto girīśvaraḥ) — from Menakā, the lord of the mountainउवाच परमप्रीतः (uvāca paramaprītaḥ) — spoke, greatly pleasedप्रियां सम्बोधयन्गिरा (priyāṃ sambodhayangirā) — addressing his beloved with words
२१ हे प्रियेऽपररात्रान्ते स्वप्नो दृष्टो मयापि हि। तं शृणु त्वं महाप्रीत्या वच्म्यहं ते समादरात्॥
he priye'pararātrānte svapno dṛṣṭo mayāpi hi | taṃ śṛṇu tvaṃ mahāprītyā vacmyahaṃ te samādarāt ||
हे प्रिये! रात्रिके अन्तिम प्रहरमें मैंने भी एक स्वप्न देखा है; उसे सुनिये, मैं आपको प्रेमपूर्वक आदरके साथ बताता हूँ।
O beloved, at the end of the latter part of the night, I too indeed saw a dream; hear it — I shall tell it to you with great love and reverence.
हे प्रियेऽपररात्रान्ते (he priye'pararātrānte) — O beloved, at the end of the latter part of the nightस्वप्नो दृष्टो मयापि हि (svapno dṛṣṭo mayāpi hi) — I too indeed saw a dreamतं शृणु त्वं महाप्रीत्या (taṃ śṛṇu tvaṃ mahāprītyā) — hear it, with great loveवच्म्यहं ते समादरात् (vacmyahaṃ te samādarāt) — I shall tell it to you with reverence
२२ एकस्तपस्वी परमो नारदोक्तवराङ्गधृक्। पुरोपकंठं सुप्रीत्या तपः कर्तुं समागतः॥
ekastapasvī paramo nāradoktavarāṅgadhṛk | puropakaṃṭhaṃ suprītyā tapaḥ kartuṃ samāgataḥ ||
नारदजीके द्वारा बताये हुए वरके लक्षणोंको धारण करनेवाले एक परम तपस्वी प्रसन्नतापूर्वक तप करनेके लिये हमारे नगरके निकट आये।
A certain supreme ascetic, bearing the bodily signs of the bridegroom spoken of by Nārada, came with great delight near our city to perform austerity.
एकस्तपस्वी परमो (ekastapasvī paramo) — a certain supreme asceticनारदोक्तवराङ्गधृक् (nāradoktavarāṅgadhṛk) — bearing the bodily signs of the bridegroom spoken of by Nāradaपुरोपकंठं सुप्रीत्या (puropakaṃṭhaṃ suprītyā) — near our city, with great delightतपः कर्तुं समागतः (tapaḥ kartuṃ samāgataḥ) — came to perform austerity
२३ गृहीत्वा स्वसुतां तत्रागमं प्रीततरोऽप्यहम्। मया ज्ञातः स वै शम्भुर्नारदोक्तवरः प्रभुः॥
gṛhītvā svasutāṃ tatrāgamaṃ prītataro'pyaham | mayā jñātaḥ sa vai śambhurnāradoktavaraḥ prabhuḥ ||
अपनी पुत्रीको साथ लेकर मैं भी अत्यन्त प्रसन्न होकर वहाँ गया; मुझे यह ज्ञात हुआ कि वे नारदजीके द्वारा बताये हुए वर स्वयं प्रभु शम्भु ही हैं।
Taking my own daughter, I too, greatly pleased, went there; I recognised that he was indeed Śambhu, the lord, the bridegroom spoken of by Nārada.
गृहीत्वा स्वसुतां तत्र (gṛhītvā svasutāṃ tatra) — taking my own daughter, thereअगमं प्रीततरोऽप्यहम् (agamaṃ prītataro'pyaham) — I too, greatly pleased, wentमया ज्ञातः स वै शम्भुः (mayā jñātaḥ sa vai śambhuḥ) — I recognised he was indeed Śambhuनारदोक्तवरः प्रभुः (nāradoktavaraḥ prabhuḥ) — the lord, the bridegroom spoken of by Nārada
२४ सेवार्थं तस्य तनयामुपदिश्य तपस्विनः। तं वै प्रार्थितवांस्तस्यां न तदाङ्गीचकार सः॥
sevārthaṃ tasya tanayāmupadiśya tapasvinaḥ | taṃ vai prārthitavāṃstasyāṃ na tadāṅgīcakāra saḥ ||
उन तपस्वीकी सेवाके लिये अपनी पुत्रीको उपदेश देकर मैंने उनसे उसके विषयमें प्रार्थना की, परंतु उन्होंने उस समय उसे स्वीकार नहीं किया।
Having instructed my daughter for the ascetic's service, I indeed entreated him regarding her; but he did not then consent.
सेवार्थं तस्य तनयाम् (sevārthaṃ tasya tanayām) — for his service, my daughterउपदिश्य तपस्विनः (upadiśya tapasvinaḥ) — having instructed, of that asceticतं वै प्रार्थितवांस्तस्यां (taṃ vai prārthitavāṃstasyāṃ) — I indeed entreated him regarding herन तदाङ्गीचकार सः (na tadāṅgīcakāra saḥ) — but he did not then consent
२५ अभूद्विवादः सुमहान्सांख्यवेदान्तसंमतः। ततस्तदाज्ञया तत्र संस्थितासीत्सुता मम॥
abhūdvivādaḥ sumahānsāṃkhyavedāntasaṃmataḥ | tatastadājñayā tatra saṃsthitāsītsutā mama ||
इतनेमें सांख्य और वेदान्तके मतानुसार एक बहुत बड़ा विवाद उठ खड़ा हुआ; तत्पश्चात् उनकी आज्ञासे मेरी पुत्री वहीं रह गयी।
A very great debate arose, concerning what is held by Sāṅkhya and Vedānta; then, by his command, my daughter remained stationed there.
अभूद्विवादः सुमहान् (abhūdvivādaḥ sumahān) — a very great debate aroseसांख्यवेदान्तसंमतः (sāṃkhyavedāntasaṃmataḥ) — concerning what is held by Sāṅkhya and Vedāntaततस्तदाज्ञया तत्र (tatastadājñayā tatra) — then, by his command, thereसंस्थितासीत्सुता मम (saṃsthitāsītsutā mama) — my daughter remained stationed
२६ निधाय हृदि तं कामं सिषेवे भक्तितश्च सा। इति दृष्टं मया स्वप्नं प्रोक्तवांस्ते वरानने॥
nidhāya hṛdi taṃ kāmaṃ siṣeve bhaktitaśca sā | iti dṛṣṭaṃ mayā svapnaṃ proktavāṃste varānane ||
अपने हृदयमें उसी कामनाको रखकर वे भक्तिपूर्वक उनकी सेवा करने लगीं। हे वरानने! मैंने यही स्वप्न देखा था, जो आपसे कह दिया।
Holding that desire in her heart, she served him with devotion. This is the dream I saw — I have told it to you, O fair-faced one.
निधाय हृदि तं कामं (nidhāya hṛdi taṃ kāmaṃ) — holding that desire in her heartसिषेवे भक्तितश्च सा (siṣeve bhaktitaśca sā) — she served him with devotionइति दृष्टं मया स्वप्नं (iti dṛṣṭaṃ mayā svapnaṃ) — this is the dream I sawप्रोक्तवांस्ते वरानने (proktavāṃste varānane) — I have told it to you, O fair-faced one
२७ ततो मेने कियत्कालं परीक्ष्यं तत्फलं प्रिये। योग्यमस्तीदमेवेह बुध्यस्व त्वं मम ध्रुवम्॥
tato mene kiyatkālaṃ parīkṣyaṃ tatphalaṃ priye | yogyamastīdameveha budhyasva tvaṃ mama dhruvam ||
इसलिये हे प्रिये! मैं यह मानता हूँ कि कुछ कालतक इस स्वप्नके फलकी परीक्षा करनी चाहिये; यही यहाँ उचित जान पड़ता है, इसे ही आप मेरा निश्चित मत समझिये।
Therefore, O beloved, I think its outcome should be tested for some time; this alone is fitting here — know this to be my firm resolve.
ततो मेने कियत्कालं (tato mene kiyatkālaṃ) — therefore I think, for some timeपरीक्ष्यं तत्फलं प्रिये (parīkṣyaṃ tatphalaṃ priye) — its outcome should be tested, O belovedयोग्यमस्तीदमेवेह (yogyamastīdameveha) — this alone is fitting hereबुध्यस्व त्वं मम ध्रुवम् (budhyasva tvaṃ mama dhruvam) — know this to be my firm resolve
२८ इत्युक्त्वा गिरिराजश्च मेनका वै मुनीश्वर। सन्तस्थतुः परीक्षन्तौ तत्फलं शुद्धचेतसौ॥
ityuktvā girirājaśca menakā vai munīśvara | santasthatuḥ parīkṣantau tatphalaṃ śuddhacetasau ||
हे मुनीश्वर! ऐसा कहकर गिरिराज तथा मेना शुद्धचित्त होकर उस स्वप्नके फलकी प्रतीक्षा करते हुए वहीं ठहर गये।
O lord of sages, having said this, the king of mountains and Menakā, their minds pure, remained there, testing that outcome.
इत्युक्त्वा गिरिराजश्च (ityuktvā girirājaśca) — having said this, the king of mountainsमेनका वै मुनीश्वर (menakā vai munīśvara) — and Menakā, O lord of sagesसन्तस्थतुः परीक्षन्तौ (santasthatuḥ parīkṣantau) — remained, testingतत्फलं शुद्धचेतसौ (tatphalaṃ śuddhacetasau) — that outcome, their minds pure
२९ इत्थं व्यतीतेऽल्पदिने परमेशः सतां गतिः। सतीविरहसुव्यग्रो भ्रमन्सर्वत्र सूतिकृत्॥
itthaṃ vyatīte'lpadine parameśaḥ satāṃ gatiḥ | satīvirahasuvyagro bhramansarvatra sūtikṛt ||
इस प्रकार जब थोड़े ही दिन बीते थे, तब सृष्टिकर्ता तथा सज्जनोंको गति देनेवाले परमेश्वर, सतीके विरहसे अत्यन्त व्याकुल होकर सर्वत्र घूमते हुए —
Thus, when but a little time had passed, the supreme lord, the refuge of the virtuous, the maker of creation, greatly agitated by separation from Satī, wandering everywhere —
इत्थं व्यतीतेऽल्पदिने (itthaṃ vyatīte'lpadine) — thus, when but a little time had passedपरमेशः सतां गतिः (parameśaḥ satāṃ gatiḥ) — the supreme lord, the refuge of the virtuousसतीविरहसुव्यग्रः (satīvirahasuvyagraḥ) — greatly agitated by separation from Satīभ्रमन्सर्वत्र सूतिकृत् (bhramansarvatra sūtikṛt) — wandering everywhere, the maker of creation
३० तत्राजगाम सुप्रीत्या कियद्गणयुतः प्रभुः। तपः कर्तुं सतीप्रेमविरहाकुलमानसः॥
tatrājagāma suprītyā kiyadgaṇayutaḥ prabhuḥ | tapaḥ kartuṃ satīpremavirahākulamānasaḥ ||
— वे प्रभु कुछ गणोंके साथ प्रेमपूर्वक वहाँ आये, तप करनेके लिये, सतीके प्रेम-विरहसे व्याकुल मनवाले होकर।
— that lord, accompanied by some of his gaṇas, came there with great delight to perform austerity, his mind troubled by separation from Satī's love.
तत्राजगाम सुप्रीत्या (tatrājagāma suprītyā) — there he came with great delightकियद्गणयुतः प्रभुः (kiyadgaṇayutaḥ prabhuḥ) — the lord, accompanied by some gaṇasतपः कर्तुं (tapaḥ kartuṃ) — to perform austerityसतीप्रेमविरहाकुलमानसः (satīpremavirahākulamānasaḥ) — his mind troubled by separation from Satī's love
३१ तपश्चकार स्वं तत्र पार्वती सेवने रता। सखीभ्यां सहिता नित्यं प्रसन्नार्थमभूत्तदा॥
tapaścakāra svaṃ tatra pārvatī sevane ratā | sakhībhyāṃ sahitā nityaṃ prasannārthamabhūttadā ||
उन्होंने वहाँ अपनी तपस्या की, और उस समय पार्वती सेवामें लगी हुई अपनी दोनों सखियोंके साथ उन्हें प्रसन्न करनेमें नित्य तत्पर रहती थीं।
There he performed his own austerity, while Pārvatī, devoted to service, together with her two friends, was then ever occupied in pleasing him.
तपश्चकार स्वं तत्र (tapaścakāra svaṃ tatra) — there he performed his own austerityपार्वती सेवने रता (pārvatī sevane ratā) — while Pārvatī, devoted to serviceसखीभ्यां सहिता नित्यं (sakhībhyāṃ sahitā nityaṃ) — together with her two friends, everप्रसन्नार्थमभूत्तदा (prasannārthamabhūttadā) — was then occupied in pleasing him
३२ विद्धोऽपि मार्गणैः शम्भुर्विकृतिं नाप सप्रभुः। प्रेषितेन सुरैः स्वात्ममोहनार्थं स्मरेण वै॥
viddho'pi mārgaṇaiḥ śambhurvikṛtiṃ nāpa saprabhuḥ | preṣitena suraiḥ svātmamohanārthaṃ smareṇa vai ||
अपने आपको मोहित करनेके लिये देवताओंके द्वारा भेजे गये कामदेवके बाणोंसे विद्ध होकर भी वे प्रभावशाली शम्भु किसी विकारको प्राप्त नहीं हुए।
Though pierced by the arrows of Kāma, sent by the gods for the deluding of his own self, that mighty lord Śambhu did not attain any disturbance.
विद्धोऽपि मार्गणैः शम्भुः (viddho'pi mārgaṇaiḥ śambhuḥ) — though pierced by arrows, Śambhuविकृतिं नाप सप्रभुः (vikṛtiṃ nāpa saprabhuḥ) — the mighty lord did not attain disturbanceप्रेषितेन सुरैः (preṣitena suraiḥ) — sent by the godsस्वात्ममोहनार्थं स्मरेण वै (svātmamohanārthaṃ smareṇa vai) — by Kāma, for the deluding of his own self
३३ दग्ध्वा स्मरं च तत्रैव स्ववह्निनयनेन सः। स्मृत्वा मम वचः क्रुद्धो महानन्तर्दधे ततः॥
dagdhvā smaraṃ ca tatraiva svavahninayanena saḥ | smṛtvā mama vacaḥ kruddho mahānantardadhe tataḥ ||
उन्होंने वहीं अपनी नेत्राग्निसे कामदेवको भस्म करके और मेरे वचनका स्मरण करके क्रोधित हो, वे महान् देव तत्पश्चात् अन्तर्धान हो गये।
Having, right there, burned Kāma with the fire of his own eye, that great one, remembering my word, angered, then vanished from sight.
दग्ध्वा स्मरं च तत्रैव (dagdhvā smaraṃ ca tatraiva) — having, right there, burned Kāmaस्ववह्निनयनेन सः (svavahninayanena saḥ) — with the fire of his own eye, heस्मृत्वा मम वचः क्रुद्धः (smṛtvā mama vacaḥ kruddhaḥ) — remembering my word, angeredमहानन्तर्दधे ततः (mahānantardadhe tataḥ) — the great one then vanished from sight
३४ ततः कालेन कियता विनाश्य गिरिजामदम्। प्रसादितः सुतपसा प्रसन्नोऽभून्महेश्वरः॥
tataḥ kālena kiyatā vināśya girijāmadam | prasāditaḥ sutapasā prasanno'bhūnmaheśvaraḥ ||
तत्पश्चात् कुछ समय बीतनेपर गिरिजाके अभिमानका नाश करके, उनकी उत्तम तपस्यासे प्रसन्न किये गये महेश्वर प्रसन्न हो गये।
Then, after some time, having destroyed Girijā's pride, that great lord, propitiated by her excellent austerity, became pleased.
ततः कालेन कियता (tataḥ kālena kiyatā) — then, after some timeविनाश्य गिरिजामदम् (vināśya girijāmadam) — having destroyed Girijā's prideप्रसादितः सुतपसा (prasāditaḥ sutapasā) — propitiated by her excellent austerityप्रसन्नोऽभून्महेश्वरः (prasanno'bhūnmaheśvaraḥ) — that great lord became pleased
३५ लौकिकाचारमाश्रित्य रुद्रो विष्णुप्रसादितः। कालीं विवाहयामास ततोऽभूद्बहुमङ्गलम्॥
laukikācāramāśritya rudro viṣṇuprasāditaḥ | kālīṃ vivāhayāmāsa tato'bhūdbahumaṅgalam ||
विष्णुके द्वारा प्रसन्न किये गये रुद्रने लोकाचारका आश्रय लेकर कालीके साथ विवाह किया; उस अवसरपर बहुत मंगल हुआ।
Rudra, propitiated by Viṣṇu, then, resorting to worldly custom, married Kālī; and there was, on that occasion, much auspiciousness.
लौकिकाचारमाश्रित्य (laukikācāramāśritya) — resorting to worldly customरुद्रो विष्णुप्रसादितः (rudro viṣṇuprasāditaḥ) — Rudra, propitiated by Viṣṇuकालीं विवाहयामास (kālīṃ vivāhayāmāsa) — married Kālīततोऽभूद्बहुमङ्गलम् (tato'bhūdbahumaṅgalam) — and there was much auspiciousness on that occasion
३६ इत्येतत्कथितं तात समासाच्चरितं विभोः। शंकरस्य परं दिव्यं किं भूयः श्रोतुमिच्छसि॥
ityetatkathitaṃ tāta samāsāccaritaṃ vibhoḥ | śaṃkarasya paraṃ divyaṃ kiṃ bhūyaḥ śrotumicchasi ||
हे तात! इस प्रकार मैंने संक्षेपमें विभु शंकरका यह परम दिव्य चरित्र आपसे कहा; अब आप और क्या सुनना चाहते हैं?
Thus, dear one, this supremely divine story of the mighty lord Śaṅkara has been told to you in brief; what more do you wish to hear?
इत्येतत्कथितं तात (ityetatkathitaṃ tāta) — thus, dear one, this has been toldसमासाच्चरितं विभोः (samāsāccaritaṃ vibhoḥ) — in brief, the story of the mighty lordशंकरस्य परं दिव्यं (śaṃkarasya paraṃ divyaṃ) — of Śaṅkara, supremely divineकिं भूयः श्रोतुमिच्छसि (kiṃ bhūyaḥ śrotumicchasi) — what more do you wish to hear
इति श्रीशिवमहापुराणे द्वितीयायां रुद्रसंहितायां तृतीये पार्वतीखण्डे स्वप्नवर्णनपूर्वकं संक्षेपशिवचरितवर्णनं नाम नवमोऽध्यायः॥ ९॥
Thus ends the ninth chapter, called "A Brief Account of Śiva's Story, Preceded by the Telling of the Dreams," in the Pārvatī-khaṇḍa of the second Rudra-saṃhitā, in the glorious Śiva Mahāpurāṇa.
इस प्रकार श्रीशिवमहापुराणके अन्तर्गत द्वितीय रुद्रसंहिताके तृतीय पार्वतीखण्डमें स्वप्नवर्णनपूर्वक संक्षेपमें शिवचरित-वर्णन नामक नौवाँ अध्याय पूर्ण हुआ॥ ९॥